”Vi ringer varje dag för att höra att allt är okej”
Ett samtal om dagen, en knackning på dörren eller hjälp med en matkasse. I Holma är grannskapet mer än bara vägg i vägg – det är omtanke, närvaro och en trygghet som byggts upp under många år. Detta är en del i en serie reportage om "Säg hej till din granne".
Ing-Britt Andersson och hennes man Bengt har bott på Påskliljegatan i Holma sedan husen byggdes för 50 år sedan och för dem är grannarna en viktig pusselbit för att trivas och må bra. En trappa upp bor 84-årige Carl-Erik Carlsson som kom med sitt flyttlass för 46 år sedan. De umgås inte varenda dag, men de vet att de finns där för varandra. Med några bestämda knackningar på ytterdörren annonserar Carl-Erik sin ankomst. Ing-Britt öppnar med ett leende och vi slår oss ner i köket.
– Goda grannar betyder allt, säger Ing-Britt utan minsta tvekan. Det kan vara allt från att säga hej i trappan eller på gården till att hjälpa varandra med praktiska saker. Man behöver inte vara bästa vän med alla men att möta blicken och säga hej är viktigt för att känna sig hemma.
Carl-Erik till vänster knackar på då och då för att prata med Bengt en stund eller för att få hjälp med något. - Han hör dåligt så det är svårt att prata i telefon, säger Bengt och berättar att han ska hjälpa Carl-Erik med en enklare mobiltelefon. I bakgrunden syns Bengts fru Ing-Britt.
Får hjälp med en ny telefon
Om Bengt inte ser Carl-Erik gå till bussen varje dag för att åka och äta lunch på Tuppen eller Dammfrigården så börjar han undra.
– Carl-Erik knackar på då och då för att prata en stund eller för att få hjälp med något. Han hör dåligt så det är svårt att prata i telefon, säger Bengt och berättar att han ska hjälpa Carl-Erik med en enklare mobiltelefon eftersom den fasta telefonin snart försvinner. Kanske blir det enklare för Carl-Erik att justera volymen då, så att han hör när det ringer och kan prata med barn och barnbarn.
– Carl-Eriks son försökte ringa honom och gratulera på Fars dag men fick inte svar. Då blev han orolig och letade upp mitt nummer i stället, berättar Bengt. Så kom hälsningen fram i alla fall och nu har jag sonens nummer inlagt i min telefon om det skulle vara något.
Omtanke om varandra
Ing-Britt berättar om minnen från huset och gården: spontana fikastunder där grannar anslutit efter hand. Grillkvällar när det till sist behövdes extragrillar för att alla skulle få plats. Små insatser som att hjälpa en granne med en tung matkasse.
– Det är den där omtanken om varandra som ger något, fyller Bengt i och berättar en historia med många år på nacken.
– Jag minns att det kom ut en familj och gav oss en lammstek en gång. De tänkte nog att det passade fint till påsk och den kunde vi njuta av länge. Tänk vilken fin sak att göra.
Ringer varandra varje dag
I huset snett över gården bor Erik, en annan vän. De ringer varandra varje dag vid samma tid, bara för att höra att allt är som det ska. Det är trygghet kort och gott. Och att vara en god granne.
Ing-Britt Andersson och hennes man Bengt har bott på Påskliljegatan i Holma sedan husen byggdes för 50 år sedan och för dem är grannarna en viktig pusselbit för att trivas och må bra. En trappa upp bor 84-årige Carl-Erik Carlsson, till höger i bild.