”Det är en trygghet att veta att någon saknar mig om det skulle hända något”
Tänk att ett snabbt hej i trappan kan utvecklas till djup vänskap. Så var det för grannarna och bästa vännerna Anita och Jeanette, som började med att just säga hej till en granne som var på väg att flytta in. Möt två grannar på Kungsgatan som vet vad en hälsning kan leda till.
Jeanette och Anita blev vänner direkt efter att de hälsat på varandra i trappan, en vänskap som varat i många år.
Anita Bodhamre flyttade in i kvarteret Hugo vid Värnhemstorget första gången som 17-åring och stannade ett par år innan familjen växte ur lägenheten. Efter några flyttlass återvände hon till MKB-huset för tio år sedan. Jeanette Dempsey kom med sitt flyttlass och två barn till en trerummare ovanför Anitas.
- Hon flyttade in en helg och vi sa hej i trappan, minns Anita. Jag kommer aldrig glömma det, vi har skrattat sen dess, säger hon och får medhåll av Jeanette.
- Anita är bäst, jag drog högsta vinsten, säger Jeanette och ler mot sin vän.
Vi sitter vid köksbordet hemma hos Anita som lämnade bottenvåningen efter några år och blev Jeanettes närmaste granne, en trappa upp. Trerummaren är julpyntad och Jeanette sitter på ”sin” plats vid bordet. Den egna platsen har sin förklaring:
Jeanette till vänster bodde tidigare i lägenheten som nu Anita bor i. Men hon har kvar sin gamla plats vid köksbordet och kommer ofta på besök.
- Det var hit jag flyttade först tillsammans med mina barn. Men sedan flög barnen ut, samtidigt som Anita blev sambo. Så vi bestämde oss för att byta lägenhet med varandra, säger Jeanette som först var lite tveksam över att lämna trean som hon satt sin egen prägel på.
Men det blev ett byte för två år sedan och för Jeanette blev det gamla köket på något sätt ändå hennes – med den gamla platsen kvar vi köksbordet.
Ytterdörrarna står ofta öppna
Det där första, korta hej och de första skratten tillsammans har blivit till mer än god grannsämja, det råder det ingen tvekan om. Egentligen hade det nog inte ens behövts några ytterdörrar på våningsplanet, för båda lägenheterna är hemma på ett sätt.
Alla som säger hej till en granne kanske inte hittar en vän för livet, som Anita och Jeanette. Men den där hälsningen och leendet betyder ändå mycket. Inte minst för tryggheten.
- Bara att veta att det finns någon som saknar en om det skulle hända något, som märker om man inte möts i trappan som man brukar, säger Jeanette. Och någon som kan hjälpa en att vattna blommorna när man reser bort eller handla när man är sjuk.
- Det blir en speciell hemkänsla av att känna sina grannar och en trygghet så klart, fyller Anita i. Så sluta aldrig säga hej. Var envis och visa att du bryr dig!
